Ur prosten L.P.Gagners liktal vid bruksägaren Jonas Erik Mithanders jordfästning uti Gunnarskogs kyrka den 6 okt. 1861

-         - Anledningen till dessa betraktelser ser vi framför våra ögon. Från våra kretsar har bortgått en denna församlingens medlem genom döden och vars timliga hydda vi nyligen -.-..Bruksägare Jonas Erik Mithander föddes i Philipstad år 1799 den 1 Aug. Föräldrarne voro Bruksägaren och Riddaren Nils Mithander och dess hustru Anna Margaret Mithander född Sundberg. År 1839 ingick Jonas Erik Mithander äktenskap med fröken välborna Beda Johanna Fredrika Schneidau. Sex barn voro frukten af detta äktenskap, av vilka blott en son och en dotter leva: - -  År 1850 förlorade Mithander genom döden sin älskade av honom och alla, högt värderade maka. Det skedde i Stockholm, i S:t Jacob församling på vars kyrkogård hennes stoft vilar. - -  Herr Mithanders verksamhet under hans hälsodagar var för denna församling, men i synnerhet för den övre delen därav, av välgörande och viktiga följder. Det var huvudsakligen genom hans ädla godhet som Bogen blev församling skiljd från denna Gunnarskog socken. Han skänkte av sitt ägande frälsehemmanet Bogen, omkring 200 tunnland jordrymd, åker, äng och skog till boställe åt kapellets predikant. Mithanders bruk anlades av honom 1841; och Bedafors i Norrige, som med det förra står sjöledes i förbindelse, anlade han år 1848. Sedan K:gl Maj:t, enligt Rikets Ständers beslut, givit nådigt statsanslag för ändamålet, byggdes Bogens kapellkyrka och boställshusen. Ödetrakter uppodlades, ljunghedar och stenöknar äro nu förvandlade i bördiga åkerfält. Lyckan fogade också att Mithander ägde skickliga och nitiska förvaltare, som förstodo att ändamålsenligt utföra vad ägaren uttänkte, så att 20 års mödor och kostnader hava alldeles förändrat denna byggd. Dertill anlagt nya vägar, av flera mils sträckning, varigenom en förut okänd förening uppstod mellan dess landsdistrikts serskilda delar. Även Gunnarskogs socken rönte bevis av Mitanders välvilja. Den jordbit vi i dag bära hans stoft är hans gåva, avskiljd för begravningsplats åt denna församling ifrån ett Mitander ägande hemman. Jag talar aldrig från detta heliga rum för att strö oförtjente rosor på de avlidnas stoft,  icke heller att klandra dem, som hädangå, om icke till äventyrs dertill skulle finnas gällande skäl. Men rättvisan fordrar för det förra att vi hembära, en fosterjordens vän och en välgörare under sin levnad för många församlingens medlemmar, vår allas gemensamma tacksamhet för allt det goda han tänkt och gjort både för enskilda medlemmar härstädes och för det allmänna och denna ort, i synnerhet den del derav der hans egendomar lågo, skall hava hans namn i en kär och vördad åminnelse. .-.-.- Dertill kom slutligen, att hälsan blev vacklande och krafterna avtynade. Kroppens ädlare organer voro till en del fördärvade, så att en upplösning av livet snart förestod. Detta kunde ej avlöpa utan stort lidande. Sjukdomen utsträckte sig även till ögonen, ända till nära blindhet. Av denna orsak och för att äga läkarvård nära och sedan Mithander sålt bruket Fredros tillika med lantegendomar, flyttade han till Arvika. Den 1:ste Sept. sistlidne måste han intaga sjuksängen, sedan han givit ett ömt faderligt farväl av sina båda älskade barn, vilkas umgänge han åtnjutit den förlidna sommaren, och av vilka sonen då nyligen genomgått studentexamen. - - Han utstod sina sista strider med en christens ståndaktighet; hade och den tillfredsställelsen i sina sista stunder att röna en sann tillgivenhet av bruksägare Sandström, som såsom en verklig  vän emottog hans sista suck, och åt vilken han anförtodde vården av sina älskade barn, varefter Mithander stilla och fridfullt avsomnade den 19:de förliden Sept. månad kl. ¼ 2 eftermiddag, sedan han levat 62 år, 1 månad och 19 dagar. –” 

-         (Ur Anders Olssons anteckningsböcker  26:67-68)

 

       Tillbaka