Timmeråsen, Stommen.
Del av Stommen. Timmeråsen är nog vad som på andra håll kallas| A.O. En liten "Ragundakatastrof" har ägt rum inom Timmeråsen i Stommen. Enligt uppgift av Enoch J-n skulle den ha tillgått så, att å den mäktiga sand- o grusplatån ovanför Ida Ledins gård fanns förr en grund vattensamling som kallades "Flyttra". Vattnet kommer från ovanför liggande myrar och försvinner i den s.k. Trollhålan för att på nytt magasineras i den nämnda Flyttra. Man har trott att vattnet därifrån på nytt gått under jorden och skadat nedanför liggande mark och husgrunder, källare m.m. Därför skall ett par personer en natt ha tagit sig före att dika ut vattengölen, och detta synes ha lyckats förträffligt. En kraftig fåra har av vattnet skurits ut i grusbanken, ett tiotal meter djup och ett tjugotal meter bred där den är som störst. Fårans längd innan sanden börjat breda ut sig är 40á 50 m. Ett par personer, vilkas namn nedskrivaren ej hört nämnas, voro misstänkta för tilltaget. (Antbok 13 sid.18) ----------------- Timmeråsen. En rullstensås som är orienterad i annan riktning, nämligen nordväst-sydost, utgör så att säga bakgrund till den tätbebyggelse, som efter hand uppstått på åsens sydvästsida, där åsen övergår i jämn sandig mark. Bakom denna rätt mäktiga åsbildning, men delvis avskild från den genom en väl markerad försänkning, reser sig ett bergmassiv, Harfjället, som är högre än själva åsen. Högsta punkten når enl. Generalstabskartan upp till 258 m. över havet; mitt för den nämnda byliknande anhopningen av smågårdar, Timmeråsen kallad, angives höjden till 156 m. I en breddning av sänkan har en avlångt rundad kulle utbildats, vilken på ett anmärkningsvärt sätt är beklädd med sten. Den rösliknande stenanhopningen består huvudsakligen av smärre block, s.k. "löftarstenar", och förhindrar där den är som störst nästan all vegetation. På kullens nordsida utgör den en horisontell blockrand av några få meters bredd och liknar en typisk strandlinje, på sydvästsidan betäcker den kullen ända upp till krönet. Ett stycke väster om kullen finns en åsgropliknande försänkning som lokalt benämnes "gräshûla" gräshålan. Åt norr är bergkanten av en mycket smal sprickdal, som utgör avloppskanal för ovanför belägna myr- och mossmarker och mynnar intill den stenbelagda kullen. Vattnet synes här försvinna under rullstensåsen och kan tänkas vara detsamma, som på den andra lägre och bebyggda sidan kommer fram som rikt givande kallkällor och kallkällbäckar. Vid själva mynningen finns nere i dalbottnen en grottbildning, Trollhålan, "Trôllhûla". Namnet tyder på okulta förehavanden i äldre tid. En sägen fastän av obetydligt slag finnes också bevarad: En person, som till yrket var skräddare, skall ha hållit sig undan krigstjänst och aldrig återvänt till hemtrakten, men man har funnit hans alnmått inne i grottan där han sålunda kan ha uppehållit sig en tid. (Antbok 9 sidan 4) |