Savolaxtomta, Norra Treskog

(OrtReg 1941)
Kallades i officiella (äldre) handlingar ofta Västra Sävtorp.

Magnus Jansson Knox på Savolaxtomta.
Foto från Karl Hertzbergs album.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förstoring från vidstående foto.


Savolaxtomta.    Foto: Anders Olsson, Gravås.
Savolax, N:a Treskog. Foto: Karl Hertzberg
 
Bod Savolax, N:a Treskog. Foto: Karl Hertzberg		  

Ur Fryksdalsprofiler av Nathan Hedin:
Magnus Jansson Knox på Savolaxtomta är borta. Han var en av de originellaste
människor jag mött, och han sökte i mångkunnighet sin like. I jätteröset på
Lusketorp har han rest sig ett minnesmärke, värdigt den ståtliga odlargärning
som var hans. Ett minnesmärke tillika över den finska stammens seghet och odlarglädje.
På en bräda av jätteal, ”svartarder” har Magnus med slidkniven ristat sina ättefäders
svenska öden och gärningar, en ”rimkrönika” på nyktraste prosa: ”Våra förfäder äro
i himmelriket eller på ett annat ställe, men Savolaxtomta (blev) anlagd i början på
1600-talet av en obekant finne. En tid Hök-Mattes (1771) han gjorde flintlåsgevär.
Hans son Anders Mattsson lås- och bjällsmed. Hemmansägaren Jan Jansson 1843-1901,
odlingsman och karat full en lada ull till vadmal.. 1843 född son Magnus Jansson
Knox, köft egendomen 4 öre 22 penning skatt i hemmanet n:a Treskog för 1000:- kronor.
Knox var smed, snickare, murmästare, gjorde 230 likkistor. Knox har varit hemmansägare
i Lusketorp, Gräsmarks socken i 38 år, med Kerstin Persson 4 barn. Odlat mycken åker,
byggt vackra hus, kugghjulskvarn i Björnkärnsbäcken - Haft många svårigheter att uppleva…”
I en efterlämnad ”levnadsteckning” har Knox fullföljt sitt krönikeskrivande, delvis på
rim och i en stil som ibland höjer sig till konstnärlighet i sin ordknappa uttrycksfullhet:
”Magnus Knox är en medelmåttig man, 65 kilo väger han, och var han går han lärdom får,
och något han förstår och något han förtjänar - och ingen honom det förmenar.”
”En arbetsam man lär under tiden mycket, men en lat man lärer litet. Jag har levat som
simpel bonde, arbetat mycket tungt, borttagit 52 stenrös ur åkerfläckar och gjort en
åker av dem och ändå mera. Upptagit 1200 famnar myrland och rödfärgat våra hus. - - -
Jag har giftat mig i onödan, det såg jag strax det var gjort. Hon var alltför tung på
vågskålen. - En hustru skall vara 8 kilo lättare än mannen om det skall bliva en
lyckosam avkomma. - - Jag mottog egendomen i ganska dåligt skick både med åker och äng.
Och en stor, tjock svärmor till på köpet, som hade en fordran på 150 kronor och livstids
kontrakt. Hon blev 96 år gammal. - - - År 1901 köftade jag Savolaxtomta av min fader - - -
Det var att mottaga gamla förfallna hus att flytta och ombygga. Och förfallna gärdesgårdar
har jag uppsatt som nya, över 2000 störpar på dessa 7 år. Gjort en liten stendamm i dalen
på 42 steg i längd, och ett djupdike i myren för att få fall till tröskverk som går med
vatten som nedkommer från himlen … ” Nu har tiden förändrat sig mycket på 50 år. I min
ungdom högg vi bråte och fick råg och bete åt boskapen. Mjölk och smör och stora ostar, men
sällan kaffe någon helgdag med en sockerbit till, och stora rötter och kålhuvud och
fårkyttsoppa, men nu är fåren borta och skogen tar överhand som det värsta ogräs för att
bolagen skall få trämassa. Nu köper bolagen egendomarna av bönderna till höga priser och
ungdomen far till Amerika. Men 75 år härefter blir en annan visa: Vi se samma sol och måne
och jord och hav och sjö, som våra fäder sågo på väg till sin grav, men den torva de plöjt,
den mark som de röjt i den hage med yxan de lagade - allt har bolagen tagit.- - -” ”Jag har
huggit bråteland år 1869 och sådde 5 fjärding råg och fick 65 (?) snes, det blev över 15
tunnor. 10 tunnor sålde jag för 20 kronor tunnan , de andra tunnorna användes i hushållet,
vi var 5 personer, det blev en tunna i var strupe. - - - Men gödselhögen den skall vårdas
väl till jordbruket, för den som har gödsel han får rågbröd och vall och havre likaså, och
den som har gödselvatten han får allt ost och smör, och potatiskålen och småäpplena dem har
jag i många år plöjt ner i jorden, det är nästan halva gödselvärdet. Det blir ovanligt vacker
bygg, ax så stora som kattromper, och korn så blanka som draglim, i goda år, - - -”
Magnus Knox avled på Sunne sockens vårdhem påskafton 1929. Han var en kvarglömd, ståtlig
ättling av 1600-talets nybyggarfolk, arbetsam, händig och en smula hårdför.


Magnus Knox`s namnteckning och tidningsurklipp från handlingar
efter Wolmar Skog.

Tidningsartikel från Arvika Tidning 1957 den 16 juli.

Från Finnbygden nr 2 1975: Knox och hans minnessten

Magnus Knox's bouppteckning finns i Fryksdals nedre
tingslags häradsrätt. Volym FII:77 sidan 2580.

Tillbaka