Från Anders Olssons anteckningar

Berga

Det s.k. Enberget väster om landsvägen är den sydligaste delen av den
bergrygg, som ligger på Nistugas ägor. Förutom vacker utsikt har detta
berg en intressant flora. Längst i söder växer bl.a. några ståtliga granar,
mycket kvist o. barrika. Väster om dessa och närmare sjön men även
uppe i den ytterst blockrika bergsluttningen växer rätt många bestånd av
hägg samt här och där någon brakvedsbuske.
Norr om utfartsvägen för gården Näset, ?, kallas bergryggen Hagmyrsberget
efter en nu riven gård Hagmyra, som var av Nistugas ägor och nu återgått
till stamhemmanet. Här växer i en sänka ett bestånd av lind, ej planterat.
Det är egentligen fristående träd, 18 st. om både större och mindre stammar
räknas. Det är en synnerligen intressant rest av äldre trädvegetation.
Något längre åt norr å Näsets ägor nedanför berget växer även ett par rätt
stora lindar. Intill den nämnda gården Hagmyra finns olvon. Söder om och kanske
även norr om vägen fram till Näset finns hassel i förhållandevis riklig mängd.
Strax intill denna väg har funnits en hemmansdel eller torp, Lund, som en tid
beboddes av målaren Gustaf Jonaéus, möjl. släkt med kyrkmålaren Jonaéus. Gustaf J.
var en så kallad ”supelulle” och det uppges att han en höst plockade så mycket
hasselnötter, att när han försålt dem på marknaden i Arvika hade han pengar
så han kunde supa sig ordentligt full samt även erlägga de böter vartill han
blev dömd för sitt uppträdande under marknaden. Även Lund var en av Nistugas
ägor och har åter lagts dit.
En källa kallas brännvinskälla, för att man där i smyg tillverkade brännvin.
År 1851 inträffade en total solförmörkelse just som man höll på med ett bränn,
och som man trodde att det var yttersta domen som börjat, blev man mycket
förskräckta, kanske mest på grund av sitt syndiga förehavande.
Ett förvildat äppelträd m.m. kan möjl. sättas i samband med någon av dessa
boplatser. En helt liten grottbildning finns i Enberget.
Trädbeståndet utgöres f.ö. av de i trakten vanliga, såsom tall, asp, al, en m.m.
Örtfloran torde vara ännu mer unik. I bergsluttningen mot söder har doktor
Kjellgren, Arvika, hittat en ytterst sällsynt ört, Jämtlandsstarr. Den är mycket
enkel och oansenlig. Ett bestånd har av doktor Kjellgren tillvaratagits och
finnes nu konserverat i Statens historiska museum ? eller Riksmuseum ?
I sluttningen mot väster ungefär mitt på Enberget finns på särskilda ställen
vanligt gult kungsljus. Längre norr ut å hag- eller ängsmark, som troligen
tillhört torpet Lund, finns gul fetknopp. Kärleksört på flera ställen å berghyllorna.
Å denna tomt finns förvildade bestånd av vildkornell enligt uppgift av Daniel
Andersson. Invid den nämnda större lindgruppen växer ormbär. En några kvadratmeter
stor matta av mjölonris å en berghall intill stugtomten på Hagmyra blev av den svåra
torkan 1947 nästan förbränd. När detta nedskrives i juni 1948 synes dock återväxten ha
börjat. Kärleksört finns nästan överallt å bergssidorna samt på något ställe stensöta.
Enträdet, som väl givit den sydligare delen av bergryggen dess benämning, växer ännu
ganska rikligt. I övrigt finns de flesta på orten och före sådan mark vanliga träd- och
busksorterna. I bergskanten där den sydligare växtplatsen för kungsljusen är belägen
får skogen sköta sig själv, det finns här ett litet stycke ganska orörd vildmark. Norr
om vägen avverkas nu en del kvistiga tallar. August Andersson berättar att en skollärare
i Bortan för 90 á 100 år sedan skall ha yttrat: ”i Berga finns det blomster som inte
finnas annanstans inom Gunnarskog” Möjligen menade han kungsljusen. På norrsidan vägen
till Näset ligger ett block av konglomerat kanske av ¼ eller 1/3 kbm. storlek. Andersson
berättar vidare, att den norske fjärrskådaren ”Vise Knut” skall ha yttrat till en person
från Berga som besökte honom för att få anvisning på gårdsbrunn, att ”det finns malmer
också där öster om Bergsjön”. I en tomt som A. nyligen försålt till en ingenjör Heywinkel,
fann man vid sprängning något kopparmalm. A. tror att berget innehåller kalk och att
förekomsten av sällsynta eller mindre allmänna växter kan bero därpå. Vattnet i gårds-
brunnen t.ex. är kalkhaltligt. De flesta av de rara växter som här nämnts växer i
sluttningen och nedanför berget.
Detta är det huvudsakligaste av vad nedskrivaren vid en exekution i sällskap med
bröderna Aug. o. Emil Andersson, Nistuga, den 27 juni 1948 fått kännedom om. Från såväl
Enberget som det norra är utsikten över sjön samt bygden o. höjderna på andra sidan
mycket vacker.

Tillbaka