Bortan
Ur Anders Olssons anteckningsböcker:
Lövsjön - det lilla vackra vattnet med odlad jord eller ängsmark nästan runtom - företer åtskilligt av intresse för den
som ger sig tid att mera ingående granska densamma. Att den nästan helt omslutes av kultiverad jord är ett förhållande som
är sällsynt för de värmländska sjöarna; till och med där de ligga i mera öppna dalgångar och omgives av lätt odlingsbar jord
brukar ofta stranden å betydande sträckor utgöras av okultiverad skogsmark. Under senaste tiden har dock skogen å enstaka
ställen börjat återfå något av sin ursprungliga plats ända fram till vattnet.
Östra Nygärdet är troligen en av de äldsta boplatserna intill sjön. Nere vid stranden finns här några stenblock som kallas
"körnstenarna" möjligen tomtstenar efter en kölna. Mitt för gården, på omkring ? m avstånd från stranden finns ett grund som
kallas "Öhla" (tjockt l-ljud) och mellan körnstenarna och detta grund skall det, enligt uppgift från personer som bott intill
sjön, finnas en brygga eller väg av sten under vattenytan. Om här verkligen funnits en förbindelseled, är det anmärkningsvärt
att den ligger under vatten.
I sydvästra hörnet av sjön finns en liten skogbeväxt holme, "Öna". Här fanns någon gång på 1870-talet en dansbana, som dock
hastigt blev borttagen efter ett allvarligt olyckstillbud: Vid en danstillställning å ön råkade en båt, som var fullastad med
personer vilka besökt "dansen", kantra, så att alla kommo i vattnet. Samtliga räddades emellertid. Till den lyckliga utgången
bidrog säkert det korta avståndet mellan ön och fastlandet.
När östra stranden finnes ett bergskär, Lomberget, namnet tydligen uppkommet efter fågelarten Lom.
I norra änden av sjön intill inloppet ävensom i älven ett stycke uppöver finner man snäckan .....
Utloppet i sydöstra hörnet av sjön kallas Dammberget. Här regleras nu sjöns vattenstånd genom en trädamm, uppförd år 1913 i
samband med anordnandet av allmän flottled.
Från södra änden av Lövsjön i Bortan till Treen söder om den nu öde gården Lövåsen, går en på vissa
ställen rätt djup
nedsänkning, således tvärs över höjdmassivet. Sidorna i denna dalgång har flerstädes god jordmån och riklig växtlighet.
Skogens omloppstid är här mycket kortare än medeltalet för socknen i sin helhet. En person, som nu (1944) är något över 50
år, berättar att han har varit med och burit s.k. bråtråg å en plats mellan gårdarna Gutfalla
och Lafallhöjda, där man nu på
några tunnland de senaste åren drivit ut bl.a. omkring 500 kbm brännved. Just där svedjefallet var, finnes nu ett glest
bestånd av rakväxt, vacker björk av upptill 7" á 8" diameter vid brösthöjd, med en vegetation av ormbunkar, ? och självsådda
granplantor bildande en tät grön matta. Platsen är å norra dalsidan, således i södersluttningen. Något längre österut finns
rätt många bestånd av hassel. Bland örtfloran å ängsmarkerna finner man bl.a. här "snusblom" samt stora blåklockan; den
senare förekommer mera allmänt i socknens norra del än längre söderut.
Nere å dalbotten finnes sand å flera ställen, t.ex. torpet Sandbacken väst om Lafallhöjden
och Knoterud väster om sistnämnda
hemmansdel. Här vid Lafallhöjden sänker sig dalbottnen sakta ner mot Treen. Öster om Knoterud finnes tre st. tjärnar Lomtjärn,
det östliga och högst belägna, Lilltjärn och Stortjärn eller Kvarntjärn, som det kallades förr, emedan en bäckkvarn funnits
strax nedanför detta tjärn. Väster och söder om de två sistnämnda finnes några sand- eller grusryggar, troligen tillkomna under
istiden; en mycket intressant och säregen detalj i norra Gunnarskogs topografi. Enl. uppgift av Hjalmar Nilsson, Slåtthöjda
har han i västra delen av inägorna funnit ett bestånd av vit stor blåklocka. Nu skall det emellertid vara borta. Å nedskrivarens
födelsehem Emtåsen har funnits ett bestånd av vit lilla blåklockan
Till Södra Karlstorp, Mjögsjöhöjden, hörde de s.k. "Kalsängene". Karlsängarna, belägna söder om gården neröver till Torpåsen
och mossen. De var rärr stora, hela sju "laföller" = ladfyllnad, lador. Till Norra Karlstorp hörde Mällänga, norr om denna
gård. Där fanns två stora lador. Öster om Lindås finnes ägor som heter Kranstorpet, tydligen har här funnits bostad. Två
"linbastur" har funnits i Mjögsjöhöjden, den ena å Södra Håkanstorp, finns kvar 1951, samt å ? Karlstorp, uppförd av Johannes
Jonsson från Eksundet och nu riven. Å Jakobstorp fanns torkhus för torkning av spannmål och även lin.
Det fanns många ”lönnkrogar” ända fram mot 1880-talet. I Bortan voro 5 st. i verksamhet
”Gösta” bodde norr om Lövsjön efter vägen till Mjögsjöh. ”Kulla” strax intill byn vid
sjöns sydände, Nästorpet, en bit längre norrut efter den s.k. Finnvägen samt Knoppen,
närmare Mjögsjöh. Britta Jonsdotter i Bockhultet /Bockhôlte/ hade ett stort distrikt
inom norra delar av Bortan o N. Treskog samt hemmanet Axland. Hon tillverkade själv till
huvudsaklig del de varor hon tillhandahöll. Hon vistades en längre tid i Norrland, men
återvände på äldre dagar till hemtrakten där hon bosatte sig på ett torp intill det gamla
hemmet. Rörelsen var numera nedlagd o. brännvinspannan, som tillhört hennes föräldrar, sålde
hon till en mångkunnig person, Jonte i Häppostorp i Gräsmark? vilken förfärdigade andra
nyttighetssaker: pannor, burkar o.d. av densamma. Britta Jonsdotter var en god, intelligent
och språksam människa, o. var gärna sedd i de hem hon besökte. Särskilt var hon efterlängtad
av husets yngre personer, ty hon var även förfaren i den kinkiga men också trevliga spåkonsten,
och den gamla kortleken hade hon ständigt tillhands på sina utflykter. Mången ungdom vandrade
också de knaggliga vägarna till Brittas stuga i hopp om att få henne att lägga ut korten och att
få veta något om kommande öden. Det har uppgivits av rätt vederhäftiga personer, att hon
verkligen förutsagt händelser, även av ganska säregen beskaffenhet. Hennes skarpa iakttagelse-
förmåga jämte god personkännedom torde nog i många fall ha hjälpt henne att dra riktiga
slutsatser.