Från Anders Olssons anteckningsböcker (nr 6 sid 2-6)

En äldre Klanderud-släkt

 Klanderud nämnes i jordeboken första gången 1564 och var då skattetorp. 1613 hette bonden Oloff och erlade i skatt till Älvsborgs lösen 12 mark, som för en gift bonde var det vanligaste beloppet av denna extraskatt. 1630 heter gårdsbonden Anders. Några årtionden närmast före 1685 uppbars skatten av kanslirådet Jonas Klingstedt.
På 1780-talet är hemmanet Klanderud skiftat till två gårdar, varav den ena efter läget kallats Där Nere. I äldre kyrkböcker står den först av Klanderudsgårdarna och är fortfarande största hemmansdelen, trots att den under en viss tid minskat i omfång.
I 1781-88 års husförhörslängd uppgives för gården följande personer: Elof Nilsson, f. i Klanderud 1744, hustrun Marit Jonsdotter, f. i Russerud 1746, tvill. Nils och Anders, f. i Klanderud 1771, samt modern, änkan Ingrid Persdotter, f. i Kolstad 1715. Huruvida hon var mor till Elof Nilsson eller hans hustru framgår ej av denna kyrkbok. Helst skulle man tro, att hon som nygift flyttade till granngården Klanderud, men detta är ju inte säkert, kanske var hon i stället Jons i Russeruds hustru?
Ingeborg Nilsdotter, f. i Klanderud (födelseår ej angivet), var troligen syster till Elof Nilsson. Hon var gift med Olof Jonsson i Russerud, f.1749. Han var förmodligen Marit Jonsdotters bror. Dessa makar bodde i Russerud och hade barnen: Marta, f.1772, Kierstin, f.1776, Ingeborg, f.1780, Nils, f.1783. Alla födda i Russerud.
Därefter är antecknat: Ingeborg Börjesdotter, f.1707 i Hjerperud. Ytterligare två personer kan med nästan full visshet antagas vara Olof Jonssons och Marit Jonsdotters bröder, nämligen Anders Jonsson i Russerud, som var nämndeman åren 1774-79, och Per Jonsson, f. i Russerud 1752, gift 1773 med Lisa Eliasdotter, Abborrsjön, Norra Treskog. Och hennes bror Håkan Eliasson, f.1750 i Abborrsjön, var gift med Ingeborg Andersdotter, Klanderud, f.1756. De ägde och bebodde den andra (övre) gården i Klanderud, och hade barnen: Pär, f.1778, Kerstin, f.1780, och Mali, f.1785. Ingeborg Andersdotter torde ha avlidit helt ung, ty i 1801-06 års husför- hörslängd heter Håkans hustru visserligen Ingeborg Andersdotter, men hon var f.1767 i Tvärud, och utom sonen Per är följande hemmavarande barn antecknade: Elias, f.1790, Marta, f.1793, Jon, f.1795, Karin, f.1798, Maria f.1800, alla födda i Klanderud, samt Anders, f.1803, och Stina, f.1806; de båda sista är födda i Gränsjön, dit familjen flyttade och bosatte sig. Håkan måste alltså ha varit gift två gånger. Det kan tänkas att den första hustrun var släkt med Elof Nilsson. Oavsett hur det förhöll sig därmed kan dock sägas, att Håkans giftermål och bosättning i Klanderud blev ett tillskott för släktkedjan: Klanderud-Russerud-Abborrsjön.
Per Jonsson, vilken flyttade till Abborrsjön och övertog hustruns föräldragård, som även kallas Där Nere, omtalas ännu som en vildsint och bråksam men begåvad person. (Omnämnd i "En bok om Gunnarskog", kap. Hantverk och småindustri).
För Nils Elofsson, f.1771, saknas vidare uppgifter. Hans tvillingbror, Anders Elofsson, var gift med Ingeborg Jonsdotter, f. i Stommen 1772, dotter till Jon Andersson, f.1740, och Ingeborg Nilsdotter, f.i St.Årbotten 1743. Anders och Ingeborg Elofsson hade sonen Nils f.1798 i Klanderud. Om han hade syskon har ej kunnat utrönas. I längden för 1816-21 är han skriven hos föräldrarna i Klanderud, och blev antagligen i 20-årsåldern gift med Marta Persdotter, f.i Rexed 1794. Hon var dotter till Per Ersson i Rexed, f.1752, och hans hustru karin Elofsdotter, f. i Järperud 1755. Per Ersson var son till klockaren Erik Andersson i Rexed. I denna klockarsläkt har funnits många skickliga hantverkare. Anders Elofsson dog 1831. Nils Andersson och hans hustru hade följande barn: Maria, f.1819, Jon, f.1821, Cajsa, f.1824, Nils, f.1827, Marta, f.1830, Ingeborg, f.1834.
Ovannämnde sonen Nils, f.1827 omkom genom en olyckshändelse den 22/3 1842. Han fick åka med en granne, och i den branta backen vid Finnbråten slängdes han av åkdonet och slog huvudet mot en sten och dog av de skador han fick i fallet. Det måtte ha varit barvinter, ty åkdonet skall ha varit en tvåhjulig s.k. karriol och pojken satt bak på lådan.
I 1841-45 års husförhörslängd är angivet, att Nils Andersson varit vid "Jösse häradssrätt pligtfälld för 2:a resan fylleri 1835, D:o 3:dje resan samt pligtat vid. H.Rätten för sabbatsbrott". Men även två andra klanderudsbor är i samma längd antecknade för liknande förseelser, nämligen Jon Olsson, f.1802, och gifte drängen, (hemmansägaresonen) Jon Persson f.1799, vilka bägge pliktat för fylleri, slagsmål och sabbatsbrott. Att slagsmål eller annan liknande oordning skedde under gudstjänsttid räknades som försvårande omständigheter och skärpte straffet Nils Andersson dog den 13/1 1844 av blodstörtning. Hans hustru hade avlidit året förut i "bröst plågor". Efter makarnas tidiga bortgång avyttrades gården och barnen kom till skilda platser. Maria Nilsdotter flyttade 1844 till Strandtorp under Treskog som tjänstepiga åt Nils Persson. Hon dog 1845 - det fjärde dödsfallet inom familjen på fyra år. Jon tog tjänst som dräng hos Jon Andersson, Gröttvål 1844, hos Jacob Månsson i samma hemman 1845, hos Magnus Jacobsson, Allstakan 1846, och utflyttade till Norge 1848. Cajsa flyttade 1844 som piga till gamle Anders Persson i Järperud och 1845 till kyrkvärden och nämndemannen Nils Nilsson, Stommen. 1848 flyttade hon till St.Årbotten. Marta flyttade 1844 till Anders Källarsson, Järperud och 1845 till Anders Håkansson, Gröttvål.  Ingeborg kom 1844 till Olof Persson, Berga.
Jon Nilsson. f.1821, är säkerligen en av släktens mest bemärkte person. Han synes ha fått rikligt i arv av både sitt mödernes hantverkskunnighet och den händighet som torde ha inkommit i släkten med Britta Jonsdotter från Russerud. Jon Nilsson blev en skicklig och känd klensmedsmästare i sitt nya hemland. Han kom till Hedemarken och Jönsbergs Landbruksskole, där han i samråd med skolans bestyrer Nordström utexprimenterade en plogtyp, som lämpade sig för Hedemarkens steniga (men bördiga) jord. Skolan tillkom 1847 och 1862 hade man kommit fram till den rätta plogtypen, ett stadigt och ganska tungt redskap. Förut lär årdret ha varit det enda plogredskap som användes, även i de större jordbruksdistrikten. Jon hade ju i yngre år arbetat som bonde, och hans kunnighet i plöjning kom sålunda väl till pass för plogsmidet. "Plog-Jon", som han blev kallad, var nog att anse som en hedersbenämning. Jon Nilsson gifte sig i Stange kirke i Norge den 12 juni 1850 med Berthe Christensdatter Alm Åsgård. De hade sex barn: 1 Marie, 2 Nils, 3 helene, 4 Anders, dog som barn, 5 Kristian, 6 Mathea.

Tillbaka