Per Annerses-Nisch

Efter tiden som mösskräddare på Lugnet kom Per-Annerses-Nisch att gå runt i stugorna och sy kläder.
Han kom till Lugnet och skulle sy kläder till "Lugnegutane". Han hade inte måttband som idag utan klippte
remsor av tidningar. När han så skulle mäta pojkarna om midjan sög de in magen och han följde efter med
remsan. När det blev nog trångt spände de ut magen, varpå remsan sprack. Pojkarna kunde förr också.

Han var mörkrädd och då han skulle ut på "huset" behövde han en lykta. Den hade pojkarna gömt. Det var en gumma
som hade dött i Grötvål och hon var placerad där på logen. Detta påmindes han om och att han var mörkrädd. Han
nekade till att han var mörkrädd och sa: "Om det vôre nödvändigt skulle jä gå te Grötvôl å lägge en firhôling
på magpipen påa. (firhôling = knapp med fyra hål). Men han trodde sig ej ut förrän farmor hjälpte till att få fram
lyktan. (Hon fick bli morsk på pojkarna)

En annan historia som Per-Annerses-Nisch var inblandad i var när fru Högberg skulle hjälpas hem. Hon hade tidigt
en söndag kommit till Lugnet och köpt sig en flaska vin. Den hade hon konsumerat på plats med påföljd att hon
inte tog sig hem. Per-Annerses-Nisch lovade att ombesörja frakten under förutsättning han fick gå när kyrkfolket
kom. När han mötte kyrkfolket frågade de: "Va kommer du mä?" Han svarade "Jä kommer mä skûlbötta." Det hade kanske
gått galet.

Tillbaka till Lugnet