Övre Intaket, Tobol
Här bodde "Målar-Magnus" - Magnus Andersson född
i Gravås den 23/3 1863.
Magnus Andersson "Målar-Magnus" framför sin stuga Övre Intaket, Tobol.
Ovanstående foto fanns med på utställningen med stolar som Hembygdsföreningen
ordnade sommaren 2014, tillsammans med följande historik som Lars Norrby sammanställt:
Målar-Magnus
Magnus Andersson (1863-1944) var född på "Jarle" i Gravås. Magnus var bygdens
målare. Han målade väggar, tak, skåp, tapetserade och spände papp. Det gick undan när
Magnus var i farten och han togs ibland som slarvig vilket är helt fel. Han var en målare
av yttersta klass och speciellt ådringsmålning var han mycket skicklig i. När kyrkan skulle
renoveras fick man inte till ådringsmålningen utan Magnus tillkallades. Ytterst få måleri-
arbeten som bär Magnus hand finns i dag bevarade.
Målartorpet ligger i kanten på en höjd ovanför Intakan, Tobol med utsikt mot Öjenäs.
Här bodde och trivdes Magnus. Han var en gemytlig person och det var populärt att ta
en söndagsutflykt till Målartorpet. Magnus hade nämligen vevgrammofon och var en
hejare på att vända pannkakor i luften som han bjöd på.
Ensamheten var inget problem tyckte Magnus, han hade "jorltösser" utom stôga som
han "prate" med. Långt in på 1980-talet hängde hans hatt kvar på timmerväggen som en
hälsning från Målar-Magnus.
Stolen i utställningen fick Målar-Magnus som födelsedagspresent av Tobols by på sin 70
årsdag 1933. Den tillverkades av C.M.Norrbys snickeriverkstad och bars högtidligt upp
till målartorpet och överlämnades till jubilaren.
.-.-.-.-.-.-.-.-.-
En dikt av Karl Rick. André:
MÅLAR-MAGNUS
Han hade e stûge i tjockerste skogen
e halvmil från Tobols by,
sen bârndomen va han mä skogen förtrogen,
der hördes ej knäpp eller kny,
men i byggda va gnischel å gny.
Sex dager i veka sin bärgning tok han
i gålane runt omkring,
mä svinbôrstbôrsten mörkbrunt vrok han
på möbler och annre ting
mä raske å kraftige sving.
Dä fanns i hans örke ej nôen i trakta
som målar-Magnus te se,
för strök han ett skôp så sakta han makta
av farg föll en tredjedel breve,
men varre kunne en se.
Han hade en arm å en tå di onne,
spasmodisk å röckig som få.
Om Magnus måle ett skôp ôt en bonne,
den gjorde en sväng, å så
flög farg i varenda vrå.
Den målarn gjorde så gôtt han förmådde,
å villig å billig han va.
I slute på veka te skogen han trådde,
först der va han löcklig å gla,
dit drog han ikvällinga sta.
Som e moraklôcke, anfäkta tå hälta,
i utakt går å ä sen,
så linka han mella toboliska fälta
mä sett kôrte å krokete ben
å snûpple på stock å på sten.
Etter sjutti år ej längre hôga
ôt bönner te måle nô mer
han slog sä te ro å stante i stûga - -
en dag bars te grava han ner,
å allri jä Magnus mer ser.
Dä va som om stûga, ensam å öde,
nu greps tå en tärande sot,
dä va som ho sörjde Magnus den döde.
Dä för sota ej fanns nôt bot,
ho dödde så smått utta knot.
Karl Rick. André
Tillbaka